Mental träning för att hålla prestationsångest borta
Jag har tagit mig förbi perioder av prestationsångest, idétorka, avsaknad av motivation, shoppingbegär och en massa andra tillstånd som pysslandet försatt mig i. Självklart har jag också haft perioder av motivation, kreativitet, inspiration och skaparlust också. Och precis som allt annat i livet så kommer inte de här perioderna slumpvis. Nej, det är de tankar som jag för tillfället väljer att fokusera på som avgör. Som total nybörjare är det väldigt svårt att veta var ens nivå ligger. Vad är lätt att göra? Vad är svårt? Räcker detta eller kan jag göra mer? Är det fint? Ser det välgjort ut? Har jag talang? Behovet av acceptans från andra pysslare och bekräftelse från mottagarna av mina alster är så omättat stort. I början var nybörjarglädjen stor, men ganska snabbt kom prestationsångesten med full kraft. "Oj, vad fint alla gör!"
I mars blev jag sittande framför datorn mest. Jag surfade, tittade på bilder, tutorials, videoklipp...men jag gjorde inget själv. På pysselträffar tittade jag mest på andra, stansade ut från andras diesar, skrev upp material som jag behövde köpa. Men det blev inga kort gjorda. Någon sa till mig "Det finns inga fel, du måste våga testa bara!" Jag sa "Det funkar inte för mig. Jag vill veta om min idé blir bra så att jag inte slösar material i onödan". Jag insåg också att när vana, erfarna pysslare "testar lite", så blir det bra i alla fall. De har kunskapen att rädda sig. Jag däremot satt med hopplösa misstag och kom inte vidare.
Ett annat intresse som jag har är dans (bugg) och där är det ungefär samma sak. Dansanta, personer som dansat sedan barnsben kan komma med tipset "Gör något kul i baksteget! Testa lite!" och så gör de sådana där helmysiga rörelser som min kropp bara drömmer om att kunna utföra. Om man inte kan grunden, kan man heller inte testa roliga kombinationer. Det är som att sätta en som aldrig åkt slalom tidigare i en svart pist och säga "Du kan väl testa lite". Om personen inte ens kan behärska den blå backen, så är det omöjligt att "testa lite" i den svarta. Jag lovar.
Vändpunkten kom när jag fick tanken "Det här är egen tid!". Jag stannade upp. Vad innebar egentligen den tanken? Jag hade precis köpt 12 distressdynor och fyra stenciler och jag bestämde mig för att måla varje stencil med en ny färg. Jag tog fram några vita akvarellark, valde omsorgsfullt ut den första distressen och satte igång. Jag tyckte att det blev jättefint. "Undrar hur det skulle bli i grönt?" Jag gjorde samma sak med en grön distressdyna och jämförde de båda resultaten. Jag var mest nöjd med den första, fast den gröna var roligare att jobba med eftersom den hade en mörkare kulör och därför skilde sig snabbare från den vita bakgrunden. Jag testade att ta en mörkare nyans av den första och la på stencilen igen. Det blev inte exakt på samma ställe som med den ljusa kulören och resulterade i att det såg ut som mörka skuggor bakom det ljusa. Hur skulle effekten bli med en annan färg på den gröna i så fall? Så här höll jag på i flera timmar tills jag lekt med alla distresser och testade mina fyra stenciler i alla möjliga kombinationer. Inte ett enda kort hade jag skapat. Och jag hade ingen aning om vad jag skulle med alla dessa färgade blad till. Men timmarna hade förflutit utan att jag lagt märke till det. Det var då tanken kom. "Det här är egen tid"!
Jag tänkte på alla de konstnärer som aldrig ställer ut sina tavlor. Och på de som gillar att baka eller laga mat men kanske aldrig låter någon annan smaka. Min bror är väldigt duktig på piano men säger mycket sällan "ja" till uppvisningar eller att spela inför andra. Han kan ägna timmar till att klinka på tangenter som ingen annan får höra. Jag insåg att det inte spelade någon roll om det jag skapat var "bra" eller "dåligt". Jag hade inte haft några krav på något resultat när jag satte mig vid bordet. Jag ville mest kolla att alla färger jag köpt var okej och funkade. Och jag hade haft så kul!! Jag måste gång på gång påminna mig om detta. Jag pysslar för att det är kul. Om jag skapat i två timmar men måste slänga resultatet, så har jag fått 2 timmar egen tid.
Ungefär som när man går på bio. Man får en upplevelse, men inget att ge bort, visa upp- och det är okej.
Lista på tankar som jag inte ska uppmärksamma:
"Nu måste jag göra något fint till XX"
"Vad skulle någon vilja betala för det här tror du?"
"XX gör så fina saker. Så bra blir jag nog aldrig"
"Det här blev jättefult. Jag gjorde fel"
Lista på tankar som jag däremot ska uppmärksamma:
"Nu har jag två timmar för bara mig. Vad vill jag göra?"
"Jag skulle bli väldigt glad om en kompis gav mig ett kort som hon gjort till mig"
"XX verkar göra så här när hon skapar. Jag kan testa om det passar mig"
"Förra gången testade jag det här och fick sånt resultat. Undrar hur det blir om jag gör så här istället?"
